Nu har han äntligen kommit ut min lilla brorson. Eller ja,liten å liten. Han var 52 cm lång och vägde 4390g så han var ju inte så liten =) Så himla fin är han iaf. Helt perfekt. Emmeli är redan en toppen mamma och Jonathan finns heller inget att klaga på. Dom kommer klara detta kalas. Att bli mamma blir man ju egentligen redan när man ser plusset på stickan. När man vet tt något växer i kroppen. När man sen får göra ultraljud och känner sparkarna blir det ju ännu mer på riktigt. Killarna blir ju oftast pappa efter barnet är fött..jaja,en liten filosof sådär på fredagskvällen :) Jag är förvånad över att Hampus tycker att det är så spännande. Trodde inte han skulle bry sej så mycket,men han är riktigt engagerad i sin nya kusin och skulle nu vilja ha en lillebror...ALDRIG LIVET!!!!!!!!! Har alltid sagt att jo,3 barn kan jag tänka mej,men jag har nog till 98 procent bestämt mej att 2 är alldeles lagom för vad jag mäktar me. Efter att ha haft världens lugnaste son som man redan hittade fast stirrande vid tv:n vid 6 månaders ålder,som somnade så fort man la han på magen,som kunde visserligen snattra tidigt men gick med på allt,klaga väldigt sällan,aldrig skrek,var lätt att avleda,aldrig behövde barnspärrar, osv har jag nu fått en mindre tornado till dotter! Säger jag (eller någon annan oxå för den delen) ordet NEJ bryter hon ihop fullkomligt,hon kan skrika så det skär i öronen,drar ut allt i lådor och skåp,kastar glas i golvet,nyps,slåss och vägrar sitta still EN sekund!! Just för tillfället har hon hällt ut Rufus matskål och blandar detta i hans vatten så allt blir en mysig gegga och kastar det sedan på golvet MEEEEEEEN jag ska inte klaga. Mycke låter jag ju henne göra eftersom jag inte tycker att det spelar så stor roll. Hon testar ju och utforskar och en del saker går att förhindra men jag gör det inte. Städa ska jag ju ändå göra om en halvtimma när hon sover så vad i helsike,kan lika gärna göra lite till ;) Hon är ju där emellan VÄRLDENS SÖTASTE charmtroll med ett leende som kan få glasiärer att smälta. Underbara är mina barn,dock väldigt olika men det är en charm och egenskap jag hittils uppskattar. Tonåren kan jag däremot bli gråhårig om jag börjar fundera på så det väntar jag några år me.
Nu är det 15 dagar kvar till bröllopet. Trodde faktiskt jag hade nerverna under kontroll,men så fort jag somnar drömmer jag om ALLT,verkligen ALLT som kan gå fel. Blommor har inte kommit,frisyren är åt helsike,klänningen har blivit fel,jag passar inte tiden och jag är halvvägs på väg att drunkna :S Jaja,det är nog så att nerverna kanske inte e så lugna som jag gärna tror utan undermedvetet är det lite saker som snurrar runt. Idag har jag iaf köpt min klänning och jag ÄLSKAR den! Den är i min smak till 1000 procent. Bild på den blir det inte :) Inte ens Håkan har sett den :) Måste kila,Sofie har gjort en hinderbana och tänker börja klättra tydligen. Ha det toppen <3
Ps,det är Sofie Emmeli håller på kortet. Har inte fotat lillema än <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar